2969. Skiva. Turin Brakes - JackInABox
Saxat från http://hypotetisk.blogspot.com :
Brittiska Turin Brakes slog igenom i den så kallade acoustic movement, som väl egentligen inte var någon movement utan mer ett begrepp för den akustiska musik som äntligen fick doppa fötterna i rampljuset. Tillsammans med Turin Brakes var det artister som Kings Of Convenience och Kathryn Williams som med det lilla och försiktiga sålde massor av skivor, kändes det som i alla fall. Kings Of Convenience lyckades skapa en otroligt fin uppföljare till sin hyllade debut, det gjorde även KathrynWilliams med det lågmälda mästerverket Old Low Light. Men Turin Brakes promotade tillsammans med sitt skivbolag sönder sin tradiga Ether Song och vi var nog många som önskade att bandet lagt ner efter det.
Men Turin Brakes gav förstås inte upp, och återigen så möter vi två killar med akustiska gitarrer som låter som om dom handlar på Dressman och deras största problem i livet är att mjukglassen smälter så fort i solen. Skivan präglas som tidigare av diverse pop-alster som sådär lagom menlöst svävar omkring någonstans mellan Travis, Remy Zero och Simon & Garfunkel.
Men överraskande nog finns det faktiskt några alster som fungerar riktigt bra som poplåtar, i Asleep With The Firefies låter det faktiskt som om Turin Brakes fått en liten niccokick och vaknat på rätt sida, med en refräng som smittar av sig så blir det nog en fin hit med lite promotion från skivbolaget. Några lugnare låtar som funkar finns det också, bäst blir det i Red Moon och Fishing For A Dream, då har man i alla fall hittat in på samma Arena som Kings Of Convenience även om man inte får vara med och spela boll än. Och den sistnämnda låten är inte långt ifrån Badly Drawn Boys finare stunder, faktiskt.
I titellåten Jack In The Box försöker dom sig på någon sorts The Verve liknande pop men det tänder aldrig riktigt till, Turin Brakes har inte tillgång till den musikaliska kraftkälla som Richard Ashcroft hade under tiden i The Verve och resultatet blir ett Turin Brakes som försöker låta mystiska vilket resulterar i att det mest låter som ett bortglömt spår från Iron & Wines EP Woman King.
Så visst har dessa snälla gossar snubblat en bit framåt, men som skiva betraktat så är den faktiskt ganska sövande. Plockar man däremot ut de 3-4 trevliga låtar som faktiskt gömmer sig bland allt fluff och bränner ihop till en egen cd, då blir det inte så tokigt, faktiskt.
Brittiska Turin Brakes slog igenom i den så kallade acoustic movement, som väl egentligen inte var någon movement utan mer ett begrepp för den akustiska musik som äntligen fick doppa fötterna i rampljuset. Tillsammans med Turin Brakes var det artister som Kings Of Convenience och Kathryn Williams som med det lilla och försiktiga sålde massor av skivor, kändes det som i alla fall. Kings Of Convenience lyckades skapa en otroligt fin uppföljare till sin hyllade debut, det gjorde även KathrynWilliams med det lågmälda mästerverket Old Low Light. Men Turin Brakes promotade tillsammans med sitt skivbolag sönder sin tradiga Ether Song och vi var nog många som önskade att bandet lagt ner efter det.
Men Turin Brakes gav förstås inte upp, och återigen så möter vi två killar med akustiska gitarrer som låter som om dom handlar på Dressman och deras största problem i livet är att mjukglassen smälter så fort i solen. Skivan präglas som tidigare av diverse pop-alster som sådär lagom menlöst svävar omkring någonstans mellan Travis, Remy Zero och Simon & Garfunkel.
Men överraskande nog finns det faktiskt några alster som fungerar riktigt bra som poplåtar, i Asleep With The Firefies låter det faktiskt som om Turin Brakes fått en liten niccokick och vaknat på rätt sida, med en refräng som smittar av sig så blir det nog en fin hit med lite promotion från skivbolaget. Några lugnare låtar som funkar finns det också, bäst blir det i Red Moon och Fishing For A Dream, då har man i alla fall hittat in på samma Arena som Kings Of Convenience även om man inte får vara med och spela boll än. Och den sistnämnda låten är inte långt ifrån Badly Drawn Boys finare stunder, faktiskt.
I titellåten Jack In The Box försöker dom sig på någon sorts The Verve liknande pop men det tänder aldrig riktigt till, Turin Brakes har inte tillgång till den musikaliska kraftkälla som Richard Ashcroft hade under tiden i The Verve och resultatet blir ett Turin Brakes som försöker låta mystiska vilket resulterar i att det mest låter som ett bortglömt spår från Iron & Wines EP Woman King.
Så visst har dessa snälla gossar snubblat en bit framåt, men som skiva betraktat så är den faktiskt ganska sövande. Plockar man däremot ut de 3-4 trevliga låtar som faktiskt gömmer sig bland allt fluff och bränner ihop till en egen cd, då blir det inte så tokigt, faktiskt.
posted by Alfredo Augusto at 5:54 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home