2971. Låt. Bruce Springsteen - Badlands

Saxat från http://vinterland.blogspot.com :





Alla människor har börjat ta slut nu.
& jag spelar ut hela mitt register, på tomma sidor, fylls med bläck, sen vaddå?
En knastertorr skärm som surrar, en mörksvart vägg som inte svarar när jag försöker säga att allt jag känner är sant. Allting jag försöker säga, har somnat in, blivit två små röda hål där ögonblixt var.
Skärmen svarar när du ljuger, hej skärmen hej, säg mig någonting.


"If you waste your time a-talking to the people who don’t listen, to the things that you are saying, who do you think’s going to hear? And if you should die explaining how, the things that they complain about are things they could be changing, who d’you think’s goin’ to care? "



Säg att jag är något mindre, något som inte slösar pixlar på svarta ytor, jag vill spraya ner er med målarfärg, jag vill hamna under er. Vill se levande ögon, grensle, bakåt, framåt, över.

Bara inte åt höger eller vänster, aldrig ditåt, där allt är dött.

Låt mig få vara vaken, snett bakom dig. Låt mig få andas, svälja hår & en pojke i skogen är värd tio i handen säger den kloke, kloke mannen.

Flickan som somnat, hon som är sist kvar, ligger under bordet, för henne är all musiken, för henne spelar jag allting jag älskar, för henne har jag betalat varje ny sträng, för henne har skivspelaren gått sönder.
För henne svider jag.

Pojken som nyvaket stirrar upp, gömd i rödvinsrymd, med kavajen snett hängande, undrar "vad är jag, vad blir kvar om en dag", för honom gör jag mig av med sömnen, ger den bort, för honom är varje suddig morgongryning, för honom finns morgonsolen, ilsket klar.
För honom finns jag kvar.

Vänner, vi har svalt.
Vänner, vi har pratat bakom ryggarna, vi får svälja också det.

Vänner, vi vet inte vad vi gör, är vi de kastade tärningarna, som inte ens fick en liten siffra på sina ryggar?

Vänner, känner ni fortfarande minnena från när vi var små?
Känner ni uppoffringarna ni gjorde, känner ni respekten ni kämpade för att få?

Lillminnet, om du bara kunde fortsätta minnas de glada stunderna, när vi smög ut ur huset, ut i natten. När vi låg i solen, kände oss fina, lyckliga.
Lillminnet, du är välkommen att fortsätta minnas när vi lekte ryska posten, när vi sprang omkring, leende, leende, när vi skolkade från hemkunskapen, eller när hemkunskapsläraren blev inlåst i skåpet?
Lillminnet, glöm aldrig det, för jag tror att du gör det ibland.

Lillminnet, oftast var vi mitt i mittencirceln, och var glada åt det.
Jag ville bara påminna dig om det.

Lillminnet, om du tänker efter så var vi knappast indie. Vi var de trista populisterna.

Säg till Storminnet att aldrig glömma det.

Känn min puls. Den slår och slår och slår. Den slår rytmen hårt och rakt.
Den slår takten till "Badlands".


"I wanna find one face that ain´t looking throught me,
I wanna find one place,
I wanna spit in the face of these badlands..."