2973. Poesi. "Tio orsaker att blöda ihjäl i din hand (när jag håller poesi)"

Saxat från http://trynottobreath.blogspot.com :





Jag fick panik. Låg på golvet. Skrek.
Det hände i samband med ett av de vanliga telefonsamtalen som aldrig leder någon annanstans än till gråt, självhat och tomma beslut
Det kändes som att gå sönder mitt på motorvägen i rusningstid.
Och jag minns att jag tänkte Jag ligger drunknad i ett handfat
Jag fick en konstig andning.
Jag antar att jag fick besinningslös skräck.
Man kan verkligen andas så att man svimmar.
Hundratjugosex människor stammar på tretton språk
De letar efter en regnbågspoet
såna som växer under våra ärr
de sänder dig ett vykort på ett fjortonde
du kan bara ett och det finns bara under min hud
fönsterrutorna vågar inte titta mot dig
de är rädda för att du ska öppna och stänga dem mest på lek
och låta tre miljarder flugor fastna i rutornas underliv
ett frimärke slickar dig och skickar iväg dig till en man i gul jacka
som sprider bakom ryggen-komplimanger
posten kommer inte imorgon

till ett nerbrunnet hus.

Ny poesibok för trettionio och femtio skapad av din hud
en dikt av dig på väggen som är skriven av drömstoft
drömmarna dör innan de blir gamla nog.
Du berättar om alla som går sönder över broarna i London
ett ensamt fängelse
Snöfallstid och jag kommer aldrig få se dig igen
himlen vaggar dig till sömns
olyckliga hjärtan får kanske inte fastna i din hand
Om du inte behagar att komma hem från himlen i sommar igen
Jag tror att jag börjat längta hem
du sitter med Eiffeltornet tatuerat i pannan och skriver sönder ett anteckningsblock med trehundra orsaker att byta namn på döden
för döden i dig stavas egoism citat: okänd lunarstormpoet

Någon har börjat kärva i dina dörröppningaroch jag vill komma in.
En gammal lärare gick in i min skugga idag och återigen var allt kaos.
Nerklottrade matteböcker. Zelda. Sömnlösa nätter på Stensö och långa dagar.
Hon sa Jag Tänker På Dig med hes accent som om hon druckit hela natten
och jag undrade hur många som verkligen menar att dem tänker på en
och inte säger det bara för att jag har det svårt.

Tisdag, vintertidskärlek men saknad och jag andas som stjärnor faller lite grann.
Du gick långsamt och plockade minnen gömda i konsumkassars
å trött på alla intresseklubben antecknar-diskussioner
människor pratbubblar sina liv i teve och skär sig på toaletten. Du festar.
Hemma hos mig. Festen lämnade dig sist av alla och tapeterna bar din doft efter alla dessa år
vi fann bergarter döpta efter dig och ditt eget land
kvällningen rättade till filten som låg med dig i tre dagar och smakade på ditt tungomål
du hetsåt av migoch så kröp du in i andra som om inget hänt bakom dina läppar
du rinner igenom mig.