2970. Film. Hannah och hennes systrar
Saxat från http://nietzschesworld.com :
Det första som slår mig när jag börjar titta på den här Woody Allen-filmen är att det ser så maximalt 80-tal ut! Frisyrer, Michael Caines uggle-glasögon! Jag hade inte uppmärksammat att filmen var från 1986. Men jag vänjer mig snart.
Det är en underbar romantisk komedi och en av Allens allra bästa! Känner instinktivt att jag vill se om den omedelbart när den slutar!
Det är en väldigt stjärnspäckad ensemble. Oscarsbelönade Michael Keaton och Dianne Wiest (samt Woody själv för bästa manus) Mia Farrow, Barbara Hershey, Max Von Sydow, Sam Waterston, också Woody själv förstås som spelar en ängslig hypokondriker som under filmens gång går igenom en livskris och tror att han ska dö hela tiden.
Storyn handlar om Hannah och hennes två systrar och vi får följa dom i ett år. Det handlar om kärleken och yrkeslivet och många krångliga turer runtomkring det som spelas med en väldig charm och värme. Men tro det eller ej så faller pussel-bitarna på plats till slut. Mer berättar jag inte. Nämnas bör också systrarnas föräldrar spelade av Maureen O’Sullivan, Mia Farrows riktiga mamma och Lloyd Nolan. Utsökt skådespeleri igenom hela filmen och mycket underhållande. Det utspelar sig förstås som i Woodys filmer i Manhattan-miljö.
Till sist saxar jag lite vad jag skrivit tidigare i min blogg:
Det var inte så länge sedan jag upptäckte Woody Allen, som jag anser är en av dom riktigt stora regissörerna. Den första film jag såg med honom var den tidiga och roliga "Bananas" (kom 1971)som jag såg på bio. Sen dröjde det till för några år sedan då jag på tips om honom hyrde den inte helt lyckade "Everyone says I love you". Sedan dröjde ytterligare nåt år tills bla Alias på dagensskiva.com tipsade mig om hans förträfflighet och då såg jag "Radio Days" och "Decontruction Harry", "Mighty Aphrodite" och "Smalltime Crooks" på kort tid och sen var jag fast.Han har Ingmar Bergman som favoritregissör vilket jag inte delar hans upppfattning om. Woody är jazzmusikant på fritiden. Han fyller 70 den 1 december och är född i Brooklyn, New York. "Hannah och hennes systrar" var hans femtonde film som regissör.
Jag vill helst att Woody ska spela med själv i sina filmer.
SVT hade ju en Woody Allen-festival där dom visade många av hans filmer. Men inte “Hannah och hennes systrar” och det var en besvikelse för att jag så gärna ville se den. Nu fick jag filmen tillsänt mig av min dsc-vän Virgil Caine, så det är tack vare honom jag fick se den! Till sist ska väl filmerna “Annie Hall” och "Manhattan" hans två bästa filmer tillsammans med “Hannah...” nämnas.
Betyget för filmen är självklart: 5/5.
Det första som slår mig när jag börjar titta på den här Woody Allen-filmen är att det ser så maximalt 80-tal ut! Frisyrer, Michael Caines uggle-glasögon! Jag hade inte uppmärksammat att filmen var från 1986. Men jag vänjer mig snart.
Det är en underbar romantisk komedi och en av Allens allra bästa! Känner instinktivt att jag vill se om den omedelbart när den slutar!
Det är en väldigt stjärnspäckad ensemble. Oscarsbelönade Michael Keaton och Dianne Wiest (samt Woody själv för bästa manus) Mia Farrow, Barbara Hershey, Max Von Sydow, Sam Waterston, också Woody själv förstås som spelar en ängslig hypokondriker som under filmens gång går igenom en livskris och tror att han ska dö hela tiden.
Storyn handlar om Hannah och hennes två systrar och vi får följa dom i ett år. Det handlar om kärleken och yrkeslivet och många krångliga turer runtomkring det som spelas med en väldig charm och värme. Men tro det eller ej så faller pussel-bitarna på plats till slut. Mer berättar jag inte. Nämnas bör också systrarnas föräldrar spelade av Maureen O’Sullivan, Mia Farrows riktiga mamma och Lloyd Nolan. Utsökt skådespeleri igenom hela filmen och mycket underhållande. Det utspelar sig förstås som i Woodys filmer i Manhattan-miljö.
Till sist saxar jag lite vad jag skrivit tidigare i min blogg:
Det var inte så länge sedan jag upptäckte Woody Allen, som jag anser är en av dom riktigt stora regissörerna. Den första film jag såg med honom var den tidiga och roliga "Bananas" (kom 1971)som jag såg på bio. Sen dröjde det till för några år sedan då jag på tips om honom hyrde den inte helt lyckade "Everyone says I love you". Sedan dröjde ytterligare nåt år tills bla Alias på dagensskiva.com tipsade mig om hans förträfflighet och då såg jag "Radio Days" och "Decontruction Harry", "Mighty Aphrodite" och "Smalltime Crooks" på kort tid och sen var jag fast.Han har Ingmar Bergman som favoritregissör vilket jag inte delar hans upppfattning om. Woody är jazzmusikant på fritiden. Han fyller 70 den 1 december och är född i Brooklyn, New York. "Hannah och hennes systrar" var hans femtonde film som regissör.
Jag vill helst att Woody ska spela med själv i sina filmer.
SVT hade ju en Woody Allen-festival där dom visade många av hans filmer. Men inte “Hannah och hennes systrar” och det var en besvikelse för att jag så gärna ville se den. Nu fick jag filmen tillsänt mig av min dsc-vän Virgil Caine, så det är tack vare honom jag fick se den! Till sist ska väl filmerna “Annie Hall” och "Manhattan" hans två bästa filmer tillsammans med “Hannah...” nämnas.
Betyget för filmen är självklart: 5/5.
posted by Alfredo Augusto at 5:46 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home