2977. Live. Timbuktu.
Saxat från http://jaqop.has.it :
Ja, folk var inpackade överallt för att se Timbuktu på Satin. Inpackade i en liten konstig lokal som det egentligen inte borde vara tillåtet att ha konserter på. Folk hänger från räcken, står inklämda mot scenen där bara vakternas muskelkraft ska hålla bort hela publiken, står i trappor som känns livsfarligt om något skulle tappa balansen. Nej, jag vill inte gå på konsert på Satin igen! Inte när det är mycket folk i alla fall och bara det är en motsägelse som heter duga.
Men nu var det faktiskt en konsert där igår, jag var där tillsammans med 400 personer ungefär, någon annanstans hade det säkert kommit fler, Timbuktu drar folk. Han drar av tre låtar rätt snabbt, bland annat »Gott folk« som är lika lysande som jag hade hoppats på. Sen sveper han en Jack Daniels, drar igång »Generellt« och publiken kommer igång ordentligt. Publiken höll sig annars förhållandevis lugn, något som är otroligt konstigt när Timbuktu levererar så mycket funk. Kanske är det för att folk står hoptryckta som återvunna aluminiumburkar, kanske är det för att dom står och väntar på hitsen. När publiken släpper loss gör dom det snabbt, förutom just när hitsen kommer. Men jag tror att det beror mest på utrymme, för några trollbinder han ordentligt, en tjej sätter till och med handklovar på hans arm. En sak till om publiken bara, vad är det med dessa mobilkameror? Det verkar som det är viktigare att ta en suddig lågupplöst bild med en mobil än att kolla på konserten, det måste vara fruktansvärt tråkigt att stå på scenen och se att folk sträcker upp sina händer bara för att ta en bild med mobilen.
Konserten handlar om två saker om man får tro Artisten själv, kärlek och framförallt funken, jag vill lägga till en sak; energi. Energin kommer från Timbuk’ själv, han klättrar upp och ner på räcken, hoppar omkring, har närkontakt med publiken, klättrar upp på ni mic-kollegas axlar och under »Alla vill till himmelen…« så har han en helt fantastisk dansuppvisning. En självklar avslutning på konserten, efter att de tre på scenen skålat med publiken med en varsin grogg, är »The båtten is nådd«, en låt som handlar om allt som försiggår inne på klubben och vad som kommer hända när de vaknar upp dagen efter. Det är under den låten som publiken verkligen ger allt, hoppas att det räcker för Timbuk’, för han gjorde verkligen allt för att tillfredställa publiken.
Det är en bra konsert men lokalen… jag kan inte komma ifrån det. Hur hade det vart om publiken fick en chans att röra sig, för det är väl det man vill när man ser Timbuktu? Och vart var »pendelparanoia«?
Ja, folk var inpackade överallt för att se Timbuktu på Satin. Inpackade i en liten konstig lokal som det egentligen inte borde vara tillåtet att ha konserter på. Folk hänger från räcken, står inklämda mot scenen där bara vakternas muskelkraft ska hålla bort hela publiken, står i trappor som känns livsfarligt om något skulle tappa balansen. Nej, jag vill inte gå på konsert på Satin igen! Inte när det är mycket folk i alla fall och bara det är en motsägelse som heter duga.
Men nu var det faktiskt en konsert där igår, jag var där tillsammans med 400 personer ungefär, någon annanstans hade det säkert kommit fler, Timbuktu drar folk. Han drar av tre låtar rätt snabbt, bland annat »Gott folk« som är lika lysande som jag hade hoppats på. Sen sveper han en Jack Daniels, drar igång »Generellt« och publiken kommer igång ordentligt. Publiken höll sig annars förhållandevis lugn, något som är otroligt konstigt när Timbuktu levererar så mycket funk. Kanske är det för att folk står hoptryckta som återvunna aluminiumburkar, kanske är det för att dom står och väntar på hitsen. När publiken släpper loss gör dom det snabbt, förutom just när hitsen kommer. Men jag tror att det beror mest på utrymme, för några trollbinder han ordentligt, en tjej sätter till och med handklovar på hans arm. En sak till om publiken bara, vad är det med dessa mobilkameror? Det verkar som det är viktigare att ta en suddig lågupplöst bild med en mobil än att kolla på konserten, det måste vara fruktansvärt tråkigt att stå på scenen och se att folk sträcker upp sina händer bara för att ta en bild med mobilen.
Konserten handlar om två saker om man får tro Artisten själv, kärlek och framförallt funken, jag vill lägga till en sak; energi. Energin kommer från Timbuk’ själv, han klättrar upp och ner på räcken, hoppar omkring, har närkontakt med publiken, klättrar upp på ni mic-kollegas axlar och under »Alla vill till himmelen…« så har han en helt fantastisk dansuppvisning. En självklar avslutning på konserten, efter att de tre på scenen skålat med publiken med en varsin grogg, är »The båtten is nådd«, en låt som handlar om allt som försiggår inne på klubben och vad som kommer hända när de vaknar upp dagen efter. Det är under den låten som publiken verkligen ger allt, hoppas att det räcker för Timbuk’, för han gjorde verkligen allt för att tillfredställa publiken.
Det är en bra konsert men lokalen… jag kan inte komma ifrån det. Hur hade det vart om publiken fick en chans att röra sig, för det är väl det man vill när man ser Timbuktu? Och vart var »pendelparanoia«?
posted by Alfredo Augusto at 6:56 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home