2889. Reflektion. "27 years & nothing but failures"

Saxat från http://vinterlandet.blogspot.com:

Det är dags att sluta med det här nu, hugg mig inte i ryggen, hugg mig öppet och fritt.

Hur som helst, skulle bara kolla läget.

Vi måste lära oss vissa saker.

Jag måste lära mig att tygla mitt humör, utan att bli av med ursinnet. Ursinnet som drivkraft är det starkaste, hårdaste, och ärligaste som finns. Men det löser sig.

Jag skulle vilja dela med mig av en liten sak, skrivet av min alldeles strålande Edith Södergran:


"Den som själv ännu icke är mild, längtar starkare efter mildhetens seger,
som efter en sak vars seger han är oviss om, och som har många fiender i sig
själv"

Edith var en fantastisk människokännare, en människa svag av all styrka hon besatt inom sig själv. Sådana människor bör alltid respekteras, och alltid följas.

Men nu tänkte jag att vi ska prata lite om allvar här.

Jag har länge haft allvaret i mig, det har suttit fastklistrat där, vid min höft.
Det har inget med att vara depressiv att göra, det har bara att göra med att allting som någonsin har betytt något, på riktigt, i mitt liv har varit allvarligt.

Från min första kyss, till första gången Mozzer började tala med mig, bandets första spelning, vägarna till vännerna, till flickorna, blodpulsen som flöt genom höstlöven.
Allting har varit på allvar, för jag vill att saker ska kännas, att de ska betyda något, att jag ska betyda något.

Jag vill inte vara ytterligare en i raden som saktar ner bland höghusen, bland låghusen, och som somnar i dårhusen.
Jag vill sträcka mig upp på bergshöjden, ta hand om mig själv och de som behöver det, skapa mitt liv, och mina regler.
På bergstoppen, blodigt klättrande.

För mig har allting som någonsin varit vackert, varit allvarligt. De vackra nätterna, de skall tas på allvar. Allt som inte borde tas på allvar skall tas på allvar.

Och du, mitt hjärta, vem du nu än är:

Du förtjänar att tas på allvar.
Du förtjänar att få vara dig själv.
Om du nu är halvtrasig så har du också gjort dig förtjänt av att få stå för det.
Du förtjänar en varm kram.

Ett, lyckligt näpet leende.
En rufsig hand genom det mjuka håret.

Du förtjänar respekt, även om allting du känner är dina misslyckanden.

Kom hitåt, jag ser att det rör sig därborta. Kom in under skyddet.

Godnatt.


>> En sällsamt vacker text. En mörk vrå. Ahhh, jag älskar den. Vad fin den är. Vad fin den är.