2998. Artist. Håkan Hellström.

En stilla söndagsatmosfär, blandat med the smell of sweet perfume. Små historier om kärlek är aldrig längre än ett armvev bort: http://sondag.blogspot.com

"Minns du?
Det var en ljummen afton i värmland, människor var glada, dom sjöng, dansade och blev runda under fötterna.
Tillsammans med tusentals andra hade vi samlats för att se den gladaste av dem alla. Han sjöng, dansade, trummade och svävade iväg mot molnen tillsammans med såpbubblorna. Vi dansade oss bort från varandra, du och jag. Så, för ett kort ögonblick, dämpades stämningen en aning.
'Det är så jag säger det' sjöng han, 'det är precis så jag skulle vilja säga det' tänkte jag. Precis då fann jag dig. Du log, och när du sedan tryckte min hand nästan för hårt så visste jag den dagen aldrig skulle gå att överträffa."





>> Redan i den tredje meningen blev jag övertygad om att han snackade om Håkan Hellström. Det var uppenbart. Den känslan av ren lycka, finns ingenstans. Den känslan av att slå sönder den förbannade staden med kärlek, finns ingen annanstans. Och Håkan, finns bara där.