2993. Tulegården & drömmarna. Reflektion.

Saxat från "Vinterlandet". En blogg att älska, innifrån och ut, och ofta stannar det någonstans på vägen, orden och de jävla texterna, som borr i rött gelé, jag skulle skrikit att de var borr, lika gärna borr i mitt hjärta, men jag orkade aldrig skrika så högt: http://vinterland.blogspot.com

"
Tulegården & drömmarna

'I decree today that life is simply taking, and not giving'

David pratar om att tonårsångesten ska ta slut.Det gör den inte. Man är bara smart nog att ge den ett annat namn. Traditionell tonårsångest är korkad, egoistisk och världsfrånvänd. Man låg i sitt jävla pojkrum när man var fjorton och trodde att ens egna bekymmer och viljor var världens centrum. Och man förbannade alla för att de inte såg, för att de inte brydde sig.

Men alla bär på sina smärtor och de kan inte bära dina. Ditt liv är ditt ansvar, mitt liv är mitt ansvar, och jag hatar det.
Jag hatar att jag ska behöva ta ansvar och stå upp för saker jag gjort, gör och kommer att göra, men som jag ångrar, skäms och gråter över.
Jag hatar att jag mer och mer, för varje dag som går, blir mer och mer som dom jag en gång svor att alltid hata och förakta. Mer och mer cynisk när omgivningen blir mer och mer bitter.
Det som man en gång trodde var stora problem är ingenting mot vad som kommer hända när matchen kommit igång på allvar. Den 2 gånger 45 minuter långa fotbollsmatchen mellan livet och sig själv har bara börjat. De båda lagen har kännt på varandra, livet har lärt sig hur hjärtat spelar försvarsspel och hur livet tar ner hjärtats långbollar redan på mittfältet.
Men hjärtat är segt, en veteran som aldrig viker ner sig, som tar den där glidtacklingen trots att det kan innebära rött kort och att hjärtat förpassas upp på läktarplats de kommande 45 åren.

Allting blir bara svårare och svårare, ju längre tiden går. Och man får inte sluta. Den här matchen ska spelas klart. Och för att vara ärlig så har jag ingen aning om vem som leder i nuläget. Men allt och alla som försöker skada mig kommer jag lära hur man springer när man måste fly, den här matchen kan ni inte vinna bara sådär.
Ni K A N vinna, men än så länge vet ni inte hur.
Ni kommer aldrig någonsin få veta hur.

'For there are brighter sides of life, an I should know, because I´ve seen them, but not very often' "

>> Jag läser den ibland, nu har jag läst den igen. "Den 2 gånger 45 minuter långa fotbollsmatchen mellan livet och sig själv har bara börjat". Och vem vinner och vem står kvar, vem faller och vem åker ut. Självrannsakan, självrannsakan.