2981. Skiva. Magnolia Electric Co – What Comes After The Blues
Saxat från http://hypotetisk.blogspot.com :
Jag är fruktansvärt svag för alternativ country i duettform. Kanske är det därför jag håller mitt ex av Heartbreaker med Ryan Adams väldigt nära mitt hjärta. Men på senare år har det funnits väldigt lite att hurra över i denna, ibland bespottade genre. Men när före detta Songs: Ohia, vilket betyder singer/songwritern Jason Molina byter namn till Magnolia Electric Co så är det dags att plocka fram cowboyhatten igen.
Jason Molina har varit ett stort namn inom den samtida amerikanska singer/songwriter kulturen sedan länge. Hans skivor har tidigare präglats av ett utryck som varit väldigt tungt, inte långt från Mark Kozeleks band Red House Painters. Även om jag alltid respekterat Jason Molinas låtskrivande så är det inte förrän nu som han tagit det steg framåt röstmässigt som jag letat efter. Tidigare har hans monotona klagosång blivit allt för tung och onyanserad, nu finns det ett liv i rösten och ett bredare register som gör väldigt stor skillnad. Att han samtidigt får hjälp med sången i flera låtar av Jennie Benford gör även det att musiken når högre höjder, även om det aldrig når upp till Ryan Adams klassiska duetter med Emmylou Harris och Gillian Welch.
De åtta låtarna på skivan bryter kanske ingen ny mark i den upptrampade amerikanska alt country myllan, men det är inte det alt country handlar om heller. ”What Comes After The Blues” visar upp ett band som verkar må väldigt bra, produktionen är varm och vacker, precis tillräckligt återhållsam och lugn och den där förändiska gränsen till regelrätt country trampas aldrig över, vilket jag ser som oerhört positivt. Och trippeln ”Hard To Love A Man”, ”Give Something Else Away Every Day” och ”Northestar Blues” som man hittar mitt på skivan skulle inte ens Neil Young varit besviken över att få visa upp.
Electric Magnolia Co är ett steg framåt för Jason Molina och det känns äntligen som att han fått ut all den potential som vi alla vet att han förfogar över på skiva. Så ni som letar efter en nya alt country skiva, ”What Comes After The Blues” är mitt tips hittills under 2005.
Ikväll får ni kanske läsa om Kristofer Åström och Britta Perssons besök i Örebro. Men då får ni vara snälla.
Jag är fruktansvärt svag för alternativ country i duettform. Kanske är det därför jag håller mitt ex av Heartbreaker med Ryan Adams väldigt nära mitt hjärta. Men på senare år har det funnits väldigt lite att hurra över i denna, ibland bespottade genre. Men när före detta Songs: Ohia, vilket betyder singer/songwritern Jason Molina byter namn till Magnolia Electric Co så är det dags att plocka fram cowboyhatten igen.
Jason Molina har varit ett stort namn inom den samtida amerikanska singer/songwriter kulturen sedan länge. Hans skivor har tidigare präglats av ett utryck som varit väldigt tungt, inte långt från Mark Kozeleks band Red House Painters. Även om jag alltid respekterat Jason Molinas låtskrivande så är det inte förrän nu som han tagit det steg framåt röstmässigt som jag letat efter. Tidigare har hans monotona klagosång blivit allt för tung och onyanserad, nu finns det ett liv i rösten och ett bredare register som gör väldigt stor skillnad. Att han samtidigt får hjälp med sången i flera låtar av Jennie Benford gör även det att musiken når högre höjder, även om det aldrig når upp till Ryan Adams klassiska duetter med Emmylou Harris och Gillian Welch.
De åtta låtarna på skivan bryter kanske ingen ny mark i den upptrampade amerikanska alt country myllan, men det är inte det alt country handlar om heller. ”What Comes After The Blues” visar upp ett band som verkar må väldigt bra, produktionen är varm och vacker, precis tillräckligt återhållsam och lugn och den där förändiska gränsen till regelrätt country trampas aldrig över, vilket jag ser som oerhört positivt. Och trippeln ”Hard To Love A Man”, ”Give Something Else Away Every Day” och ”Northestar Blues” som man hittar mitt på skivan skulle inte ens Neil Young varit besviken över att få visa upp.
Electric Magnolia Co är ett steg framåt för Jason Molina och det känns äntligen som att han fått ut all den potential som vi alla vet att han förfogar över på skiva. Så ni som letar efter en nya alt country skiva, ”What Comes After The Blues” är mitt tips hittills under 2005.
Ikväll får ni kanske läsa om Kristofer Åström och Britta Perssons besök i Örebro. Men då får ni vara snälla.
posted by Alfredo Augusto at 6:41 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home