3004. Låt. Tim Buckley - The dolphins
En blogg till den lilla, stora, hjälten Tim Buckley. En blogg av kärleken, som alla bloggar borde vara. http://blueafternoon.blogspot.com/
"Vårsolen har fått mig att se storheten i den här låten. Fred Neil får ursäkta, hans original påverkar mig inte lika starkt som när Tim håller tonerna i oändlighet.
'Sometimes I think about Saturday's child
And all about the times when we were running wild
I've been out searching for the dolphins in the sea
Ah, but sometimes I wonder, do you ever think of me
This old world will never change the way it's been
And all the ways of war won't change it back again
I've been out searchin' for the dolphin in the sea
Ah, but sometimes I wonder, do you ever think of me
This old world will never change'
När Tim berättade om låten för en kvinnlig vän sa han att den handlade om en familj som bor vid havet och har ett underbart liv. Men mannen måste lämna dem för att följa sitt öde och varje gång de blickar ut över havet ser de delfinerna och blir påminda om hans existens. Det är tack vare den egendomliga tolkningen han höjer låten själmässigt.
Dolphins var en återkommande låt på spelningar under hela hans karriär, ändå skulle det dröja lång tid innan han tog beslutet att spela in den på skiva. Då var det för sent. På studioinspelningen av Dolphins saknar han den där riktiga passionen i rösten som man hör på London-konserten.
Eftersom jag har privilegiet att bo vid vattnet spanar jag febrilt efter dessa delfiner, utan att se dem. Någon gång kommer jag kanske få se dem, då kommer jag förstå allt."
>> Få andra artister, om ens någon, tycktes bära den stora världen på sina små, och bara, axlar, som Tim Buckley. Och dessutom så plågsamt veta om det. Ändå är det inte smärtan och lidandet som lyser klarast, utan förvirringen. För mig står Tim Buckley och hans alla produktioner för en slags vilsenhet som är hans och bara hans. De sökande blickarna, som aldrig såg. Och den stora frisyren. Och ur vilsenheten, uppgivenheten. När jag var i Indien i höstas såg jag också delfiner från en öde strand lite längre bort, det var en av de finaste stunderna i hela Indien. Ikväll ska jag lägga mig i sängen, lyssna på den här låten, och tänka på den dagen i Indien.
"Vårsolen har fått mig att se storheten i den här låten. Fred Neil får ursäkta, hans original påverkar mig inte lika starkt som när Tim håller tonerna i oändlighet.
'Sometimes I think about Saturday's child
And all about the times when we were running wild
I've been out searching for the dolphins in the sea
Ah, but sometimes I wonder, do you ever think of me
This old world will never change the way it's been
And all the ways of war won't change it back again
I've been out searchin' for the dolphin in the sea
Ah, but sometimes I wonder, do you ever think of me
This old world will never change'
När Tim berättade om låten för en kvinnlig vän sa han att den handlade om en familj som bor vid havet och har ett underbart liv. Men mannen måste lämna dem för att följa sitt öde och varje gång de blickar ut över havet ser de delfinerna och blir påminda om hans existens. Det är tack vare den egendomliga tolkningen han höjer låten själmässigt.
Dolphins var en återkommande låt på spelningar under hela hans karriär, ändå skulle det dröja lång tid innan han tog beslutet att spela in den på skiva. Då var det för sent. På studioinspelningen av Dolphins saknar han den där riktiga passionen i rösten som man hör på London-konserten.
Eftersom jag har privilegiet att bo vid vattnet spanar jag febrilt efter dessa delfiner, utan att se dem. Någon gång kommer jag kanske få se dem, då kommer jag förstå allt."
>> Få andra artister, om ens någon, tycktes bära den stora världen på sina små, och bara, axlar, som Tim Buckley. Och dessutom så plågsamt veta om det. Ändå är det inte smärtan och lidandet som lyser klarast, utan förvirringen. För mig står Tim Buckley och hans alla produktioner för en slags vilsenhet som är hans och bara hans. De sökande blickarna, som aldrig såg. Och den stora frisyren. Och ur vilsenheten, uppgivenheten. När jag var i Indien i höstas såg jag också delfiner från en öde strand lite längre bort, det var en av de finaste stunderna i hela Indien. Ikväll ska jag lägga mig i sängen, lyssna på den här låten, och tänka på den dagen i Indien.
posted by Alfredo Augusto at 12:01 PM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home